Jag vet inte riktigt om det är en så jävla bra jävla grej men på senaste tiden har jag börjat romantisera personer som Shane MacGowan, Tom Waits och Hunter S. Thompson.
Från början har jag en sjukt dålig dygnsrytm, att studera hjälper ju inte direkt heller. När man går i skolan 2 ggr i veckan finns det möjligheter att sova till 3 på dagen och gå och lägga sig vid 6. Det man kan säg att felet att jag har en dålig dygnsrytm är att jag studerar. Har egentligen inte haft detta bekymmer när jag jobbade. När jag jobbade så sov jag, på helgerna, kanske till 12-1 någongång! Men sällan mycket längre, sedan började jag studera och helt plötsligt sover jag till 3 tiden, längsta är klockan 6 på kvällen.
Men tillbaka till att romantisera dessa sångare och journalister och deras livsstil. Jag har kommit fram till att det knappast är det mest hälsosamma man kan göra, även om jag inte hamnar i bekymmer för att jag gör det. Har inte missat en enda lektion eller jobbtillfälle på grund av detta!
Sådär annars finns det jätte mycket mera jag skulle vilja skriva om, men som inte passar hemma i en offentlig blogg! Även om jag inte tror det så är det säkert folk som kikar in hit emmellanåt iaf. Men iaf, förillfället har jag en jävla hjärtesorg. Men man ska väl ändå le och lossas som inget annat, men i slutändan vill jag aldrig skiljas från denna person. Så om det är vänner personen vill vara så är det vänner vi kommer vara! För jag älskar fan allting som har med personen att göra.
Anyways! Ha det.
