Jag vet inte riktigt om det är en så jävla bra jävla grej men på senaste tiden har jag börjat romantisera personer som Shane MacGowan, Tom Waits och Hunter S. Thompson.
Från början har jag en sjukt dålig dygnsrytm, att studera hjälper ju inte direkt heller. När man går i skolan 2 ggr i veckan finns det möjligheter att sova till 3 på dagen och gå och lägga sig vid 6. Det man kan säg att felet att jag har en dålig dygnsrytm är att jag studerar. Har egentligen inte haft detta bekymmer när jag jobbade. När jag jobbade så sov jag, på helgerna, kanske till 12-1 någongång! Men sällan mycket längre, sedan började jag studera och helt plötsligt sover jag till 3 tiden, längsta är klockan 6 på kvällen.
Men tillbaka till att romantisera dessa sångare och journalister och deras livsstil. Jag har kommit fram till att det knappast är det mest hälsosamma man kan göra, även om jag inte hamnar i bekymmer för att jag gör det. Har inte missat en enda lektion eller jobbtillfälle på grund av detta!
Sådär annars finns det jätte mycket mera jag skulle vilja skriva om, men som inte passar hemma i en offentlig blogg! Även om jag inte tror det så är det säkert folk som kikar in hit emmellanåt iaf. Men iaf, förillfället har jag en jävla hjärtesorg. Men man ska väl ändå le och lossas som inget annat, men i slutändan vill jag aldrig skiljas från denna person. Så om det är vänner personen vill vara så är det vänner vi kommer vara! För jag älskar fan allting som har med personen att göra.
Anyways! Ha det.
onsdag 23 januari 2013
söndag 30 september 2012
Vette
Vette fan, tror jag har kommit till en cross road! Men i onsdags fick jag någon form av (kommer inte på rätt ord) men allting ändrades iaf och det är dit jag vill komma.
Jag klev upp kvart i 7 istället för 10 som klockan stod på. Och på något sätt ändrade detta på mitt tankesätt. Helt plötsligt brydde jag mig bara inte. Varit på fest ikv t.ex. och istället för att leva efter "Jag är finne och kan supa utan att vara glad!" så söp jag och var glad hela kvällen. Var till och med glad tills jag gick och la mig.
Visserligen gick jag och la mig i någon annans säng och inte min, men det var bara för att någon bäddade ner mig och det var nice. Men helt plötsligt väckte någon mig från min sköna slummer.
I slutändan blir jag trött på att folk försöker prata med mig som om jag var fem år gammal när jag är på fyllan. Men i ärlighetens namn så har jag väldigt bra "fylle-huvud".
Jag är en sådan person som kan vara jätte tankad, kan knappt gå, men ändå vara närvarande. Försvinner nästan aldrig i fyllan! Kroppen kan vara borta men huvudet är med på noterna och därför blir jag trött på när folk pratar med mig som om jag skulle vara ett litet barn.
Fast å andra sidan tar jag det på det sättet att persnoerna bryr sig, vilket är en skön känsla. Men ofta är jag väldigt medveten om vad som händer.
I slutändan så är det nice, just för att det fatis finns folk som bryr sig och det är aldrig fel.
Nu missar jag en del bokstäver, så jag ska lägga ner.
Peace out!
Jag klev upp kvart i 7 istället för 10 som klockan stod på. Och på något sätt ändrade detta på mitt tankesätt. Helt plötsligt brydde jag mig bara inte. Varit på fest ikv t.ex. och istället för att leva efter "Jag är finne och kan supa utan att vara glad!" så söp jag och var glad hela kvällen. Var till och med glad tills jag gick och la mig.
Visserligen gick jag och la mig i någon annans säng och inte min, men det var bara för att någon bäddade ner mig och det var nice. Men helt plötsligt väckte någon mig från min sköna slummer.
I slutändan blir jag trött på att folk försöker prata med mig som om jag var fem år gammal när jag är på fyllan. Men i ärlighetens namn så har jag väldigt bra "fylle-huvud".
Jag är en sådan person som kan vara jätte tankad, kan knappt gå, men ändå vara närvarande. Försvinner nästan aldrig i fyllan! Kroppen kan vara borta men huvudet är med på noterna och därför blir jag trött på när folk pratar med mig som om jag skulle vara ett litet barn.
Fast å andra sidan tar jag det på det sättet att persnoerna bryr sig, vilket är en skön känsla. Men ofta är jag väldigt medveten om vad som händer.
I slutändan så är det nice, just för att det fatis finns folk som bryr sig och det är aldrig fel.
Nu missar jag en del bokstäver, så jag ska lägga ner.
Peace out!
tisdag 18 september 2012
Multikulturell?
Det är det vi disskuterar i skolan för tillfället och det är fan intressant!
Dessutom har jag tur för en gångs skull och hamnar i en klass där folk faktis fattar sig på begreppen som slängs runt i klassrummet. Begrepp som rasism, diskriminering etc. sådana saker som brukar komma upp när man disskuterar det multikulturella samhället.
Visste nite att rasism är inte vad media säger att rasism är. Hur många har man inte stött på som anser att rasism är att en vit kanske slår ner en svart. Detta är visserligen också rasism, men det funkar också andra vägen, en svart som slår ner en vit för att personen i fråga är vit eller anammar något annat trosbegrepp än han själv.
Detta förbiser många, även politiker och media. Det är lika mycket rasism om en mörkhyad slår ner en vit människa för att han är vit, även om det händer i Sverige eller Finland eller Norge. Ja jag tror ni fattar. Det är fortfarande ett hatbrott och hets mot folkgrupp. Men folk har på senaste tid haft en tendens att ända döva örat till och kanske bara kalla det för misshandel.
När riksdagsvalet var i full gång i Sverige för några år sedan så var det en journalist som ville belysa denna del av rasismen i och med att det var så pass mycket prat om Sverige Demokraterna. Han skickade till alla ungdomsförbund och berättade att han hade hittat en film med minoritetstjej som blir nerslagen av ett majoritetsgäng på grund av hennes hudfärg och frågade om partierna kunde ta upp denna film på deras respektive hemsidor. Alla partier var hals över huvud förtjusta över detta för detta visade ju på rasismen i samhället och bad journalisten att skicka klippet till dem.
Men det fanns ju förstås en twist i det hela, filmen visade en vit tjej i en invandrartät förort som blir nerslagen av ett gäng med mörkhyad ungdomar. Nu ville partierna inte ta i detta klipp med tång längre, detta var ju inte rasism!
Jag blir sjukligt jävla irriterad på att politiska partier hjälper till att förstöra ordet rasism genom att säga att en sådan handling inte är rasism. Det är lika mycket rasism om det hade varit andra vägen runt med en mörkhyad tjej och en gäng med vita ungdomar. Ju förr folk får upp ögonen för detta destu bättre. Jag vill kunna säga att jag inte gillar en mörkhyad person på grund av något han har gjort, inte på grund av hudfärg, utan att bli kallad för rasist.
I slutändan måste ändringen komma genom att folk börjar förstå begreppet rasism. Jag kan inte säga att jag heller förstår rasism, det är ett ord med många nyanser. Men jag förstår i alla fall grundbegreppet och det är mera än vad man kan säga om många andra
"Jag är inte rasist, jag är pianist. Jag trycker ner både svarta och vita"
Peace out!
Dessutom har jag tur för en gångs skull och hamnar i en klass där folk faktis fattar sig på begreppen som slängs runt i klassrummet. Begrepp som rasism, diskriminering etc. sådana saker som brukar komma upp när man disskuterar det multikulturella samhället.
Visste nite att rasism är inte vad media säger att rasism är. Hur många har man inte stött på som anser att rasism är att en vit kanske slår ner en svart. Detta är visserligen också rasism, men det funkar också andra vägen, en svart som slår ner en vit för att personen i fråga är vit eller anammar något annat trosbegrepp än han själv.
Detta förbiser många, även politiker och media. Det är lika mycket rasism om en mörkhyad slår ner en vit människa för att han är vit, även om det händer i Sverige eller Finland eller Norge. Ja jag tror ni fattar. Det är fortfarande ett hatbrott och hets mot folkgrupp. Men folk har på senaste tid haft en tendens att ända döva örat till och kanske bara kalla det för misshandel.
När riksdagsvalet var i full gång i Sverige för några år sedan så var det en journalist som ville belysa denna del av rasismen i och med att det var så pass mycket prat om Sverige Demokraterna. Han skickade till alla ungdomsförbund och berättade att han hade hittat en film med minoritetstjej som blir nerslagen av ett majoritetsgäng på grund av hennes hudfärg och frågade om partierna kunde ta upp denna film på deras respektive hemsidor. Alla partier var hals över huvud förtjusta över detta för detta visade ju på rasismen i samhället och bad journalisten att skicka klippet till dem.
Men det fanns ju förstås en twist i det hela, filmen visade en vit tjej i en invandrartät förort som blir nerslagen av ett gäng med mörkhyad ungdomar. Nu ville partierna inte ta i detta klipp med tång längre, detta var ju inte rasism!
Jag blir sjukligt jävla irriterad på att politiska partier hjälper till att förstöra ordet rasism genom att säga att en sådan handling inte är rasism. Det är lika mycket rasism om det hade varit andra vägen runt med en mörkhyad tjej och en gäng med vita ungdomar. Ju förr folk får upp ögonen för detta destu bättre. Jag vill kunna säga att jag inte gillar en mörkhyad person på grund av något han har gjort, inte på grund av hudfärg, utan att bli kallad för rasist.
I slutändan måste ändringen komma genom att folk börjar förstå begreppet rasism. Jag kan inte säga att jag heller förstår rasism, det är ett ord med många nyanser. Men jag förstår i alla fall grundbegreppet och det är mera än vad man kan säga om många andra
"Jag är inte rasist, jag är pianist. Jag trycker ner både svarta och vita"
Peace out!
The fool looks at a finger that points at the sky
Jag har många tankar om mycket. Det var ett tag sen jag var här inne men fan, någon gång ska man väl damma av skiten.
Som sagt så har jag många tankar om mycket. Ensamhet är en av dem.
Jag gillar att vara ensam. Att vara själv är en skön känsla, gillar inte alltid att vara bland folk. Men sen kommer de stunder som det inte finns något jag hellre vill än att ha människor omkring mig. Inte alltid människor att prata med eller att umgås med, men människor. Därför händer det ofta att jag sitter ensam i en bar, bara för att där får jag vara ensam men jag har ändå folk omkring mig. Det är liksom ett sätt att vara med folk, men ändå inte vara med folk.
Sen finns det dom stunder då jag verkligen är sällskapssjuk, vilket inte händer ofta, de stunder då jag verkligen försöker få kontakt och ha någon att umgås med. Det struliga där är att det funkar ju inte alltid så att det är på mina vilkor som jag umgås med folk. När jag vill umgås är det inte alltid säkert att folk som vill umgås med mig eller har tid. Det är ingens fel, men det är då det jobbiga börjar.
Som jag sa tidigare har jag inget emot att vara ensam, känner mig inte ensam när jag själv väljer att vara ensam. Men när jag vill umgås och inte får umgås med folk som jag vill umgås med så blir det jobbigt, för då känner jag mig verkligen som ensammast i världen. Även om detta låter väldigt melodramatiskt.
Dock så är det mitt problem och inte någon annans. Jag tror inte att det finns någon som kan döma hur jobbigt ett problem är, för man går bara efter egna erfarenheter. Det jag vill komma till är att hur jobbigt mitt problem är, är min ensak. Säkert finns det folk som har värre saker att oroa sig för. Men för mig är detta det inte roligt och folk som inte förstår det så förstår sig inte på empati.
I slutändan kan man bara själv avgöra hur man hanterar sina problem och det problem jag har för tillfället är ensamhet. Dock tänker jag inte berätta vad jag gör för att dämpa mina problem, folk har alltid en vilja att se ner på andras coping strategier.
Hur som helst så tänker jag inte dra ut på det här längre, känns som om jag börjar glida ifrån det jag tänkte skriva om, men det spelar ingen roll, för det är min blogg och mina jävla regler.
Kanske det blir mera, gillar fan att skriva.
Peace out.
Som sagt så har jag många tankar om mycket. Ensamhet är en av dem.
Jag gillar att vara ensam. Att vara själv är en skön känsla, gillar inte alltid att vara bland folk. Men sen kommer de stunder som det inte finns något jag hellre vill än att ha människor omkring mig. Inte alltid människor att prata med eller att umgås med, men människor. Därför händer det ofta att jag sitter ensam i en bar, bara för att där får jag vara ensam men jag har ändå folk omkring mig. Det är liksom ett sätt att vara med folk, men ändå inte vara med folk.
Sen finns det dom stunder då jag verkligen är sällskapssjuk, vilket inte händer ofta, de stunder då jag verkligen försöker få kontakt och ha någon att umgås med. Det struliga där är att det funkar ju inte alltid så att det är på mina vilkor som jag umgås med folk. När jag vill umgås är det inte alltid säkert att folk som vill umgås med mig eller har tid. Det är ingens fel, men det är då det jobbiga börjar.
Som jag sa tidigare har jag inget emot att vara ensam, känner mig inte ensam när jag själv väljer att vara ensam. Men när jag vill umgås och inte får umgås med folk som jag vill umgås med så blir det jobbigt, för då känner jag mig verkligen som ensammast i världen. Även om detta låter väldigt melodramatiskt.
Dock så är det mitt problem och inte någon annans. Jag tror inte att det finns någon som kan döma hur jobbigt ett problem är, för man går bara efter egna erfarenheter. Det jag vill komma till är att hur jobbigt mitt problem är, är min ensak. Säkert finns det folk som har värre saker att oroa sig för. Men för mig är detta det inte roligt och folk som inte förstår det så förstår sig inte på empati.
I slutändan kan man bara själv avgöra hur man hanterar sina problem och det problem jag har för tillfället är ensamhet. Dock tänker jag inte berätta vad jag gör för att dämpa mina problem, folk har alltid en vilja att se ner på andras coping strategier.
Hur som helst så tänker jag inte dra ut på det här längre, känns som om jag börjar glida ifrån det jag tänkte skriva om, men det spelar ingen roll, för det är min blogg och mina jävla regler.
Kanske det blir mera, gillar fan att skriva.
Peace out.
fredag 5 augusti 2011
tisdag 21 juni 2011
tisdag 7 juni 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)